Cinna Bromander

Stroke och afasi till livsglädje – en resa genom mörker, kamp och inre styrka

Cinna Bromander drabbades av stroke som 31-åring och förlorade talet och rörligheten i halva kroppen. I dag föreläser hon om vägen tillbaka – och om vilja, motivation, tacksamhet och hur livskrisen kan bli en vändpunkt.

När Cinna plötsligt föll ihop på Sveavägen förändrades allt. Tre dagar senare vaknade hon med stroke, afasi och en förlamad högersida – och kunde bara säga tre ord. I sina föreläsningar berättar hon om kampen tillbaka, om drivkrafter och om hur man kan hitta livsglädje och riktning även när det självklara rycks undan.

Ibland tar livet en annan riktning än den man räknat med. Det som nyss var trygg vardag kan på ett ögonblick förvandlas till osäkerhet, sorg och rädsla. För Cinna C. Bromander kom vändpunkten utan förvarning. Som 31-åring var hon på väg längs Sveavägen när allt svartnade och hon föll till marken. Tre dagar senare vaknade hon upp – med stroke, afasi och helt förlamad högersida. Orden var borta. Kvar fanns tre: ja, nej och Fia, och till och med ja och nej blandades ihop.

Före stroken var Cinna verksam som skådespelare och artist, med utbildning vid Balettakademien (musikal, musik och skådespeleri) och nära tio års erfarenhet inom tv, teater, sång och dans. Karriären hade tagit henne till uppdrag på flera platser i världen. Efter stroken började ett helt annat arbete: att återerövra språket, kroppen och identiteten.

I dag har Cinna återfått sitt tal och delar generöst med sig av sin resa – inte som en förenklad framgångssaga, utan som en berättelse om kamp, sårbarhet och inre styrka. Hon beskriver hur stroken och afasin paradoxalt nog också förändrade livet till det bättre: genom ett nytt fokus, tydligare drivkrafter och en djupare närvaro i nuet.

Föreläsningen kretsar kring vilja och motivation, hur vi kan påverka våra drivkrafter, och hur man hittar lyckan inom sig själv snarare än i yttre omständigheter. Cinna talar också om ansvar – att vara sann och ärlig mot sig själv, att göra medvetna val och att bygga ett liv som håller. En röd tråd är tacksamhet: att stanna upp, se vad som faktiskt finns, och hitta livsglädje även när livet inte blev som planerat.