-
-
Christer Fuglesang - Rymden och klimatkrisen
När Christer Fuglesang talar om klimatkrisen börjar han inte i moral, skuld eller partipolitik – utan i fysik. I rymden finns ingen plats för önsketänkande. Antingen stämmer energibalansen, eller så gör den inte det. Antingen absorberar jorden mer värme än den strålar ut, eller så gör den inte det. Orden “uppvärmning” och “klimatförändring” blir mindre laddade och mer konkreta när de kopplas till mätbara storheter: solinstrålning, albedo, växthusgaser, temperaturtrender.
-
-
Tillsammans är det nya ledarskapet – om relationer, reflektion och resultat
Varför känner sig så många stressade i en tid som erbjuder så mycket frihet? Hur leder vi i en hybrid värld där individen blomstrar bäst i gemenskap? Christer Olsson, Elizabeth Wiborg och Katarina Blom förenas i budskapet att nyckeln till framtidens välmående och resultat ligger i att återupptäcka kraften i det mänskliga – att vi hör ihop. Det handlar om att reflektera mer, förstå varandra bättre, och bygga arbetsplatser där relationer ses som strategiska resurser. Artikeln utforskar hur ”tillsammans-projektet” inte bara gör oss friskare, utan också mer framgångsrika.
-
-
Det du undviker på jobbet är ofta det viktigaste
Det finns ett särskilt sorts svek i arbetslivet som sällan kallas vid sitt namn. Inte sveket där någon saboterar, baktalar eller medvetet gör fel. Utan det stilla, vardagliga sveket: att vi låter viktiga saker bli ogjorda. Vi tar gärna tag i det som känns stimulerande, synligt eller brådskande. Men vi skjuter upp det som kräver fokus, vuxenhet eller obekväm tydlighet. Och det är ofta exakt där – i det tråkiga, i det känsliga, i det som inte ger snabb belöning – som kvalitet, förtroende och riktning avgörs.
-
-
Sluta skapa engagemang – börja ta bort hindren
Engagemang behandlas ofta som en bristvara: något som måste “skapas”, “höjas” och “aktiveras”. Det leder till en förutsägbar ritual: en ny satsning, ett nytt budskap, ett nytt initiativ som ska få människor att bry sig lite mer. Men tänk om de flesta redan vill bry sig? Tänk om problemet inte är att människor saknar motivation, utan att organisationen har byggt system som långsamt gör motivationen irrelevant?
