Magnus Hedman i intervju om boken, livet & Mourinho
Magnus Hedman
Magnus Hedman var en av Sveriges mest framgångsrika och populära fotbollsspelare genom tiderna. "När ljuset släcks" (Norstedts) är hans memoarer - en ärlig, rak och naken berättelse om hur man går från att ha allt - familj, status, arbete och pengar - till att förlora allt.
De senaste dagarna har du synts på alla löpsedlar och det har varit stora rubriker flera dagar i rad. Trodde du att det skulle bli en sådan enorm uppmärksamhet?
Jag hade ju räknat med att det skulle stå rätt mycket i media. Men det har nog blivit mer än jag trodde. Och det beror ju dels på att jag har varit offentlig i över 20 år och att några av misstagen som gjort de senaste åren har varit så stora. Och i boken så visar jag upp allt och skriver även om de värsta liken i garderoben och de tyngsta hemligheterna i mitt liv.
Varför skrev du boken?
Det var lite som själavård för mig, men framför allt så ville jag berätta sanningen om hur det låg till och få ett ordentligt avslut på den perioden som har varit. Att få tömma min ryggsäck till hundra procent.
Du hade allt. Enorma framgångar inom fotbollen, ett äktenskap och miljoner på banken, men du förlorade allt. Vad hände egentligen?
Jag stannade aldrig upp i livet och värderade vad jag hade och vad jag hade skapat. Jag körde bara på och det gjorde mig väldigt vilsen efter min karriär. Jag levde hela tiden ett liv genom andra människors ögon. Och i slutändan så kostade det mig de sakerna som du tar upp bland annat.
När var det som värst? Vilken var den värsta perioden?
Det värsta som jag gjort var ju första gången som jag tackade ja till narkotika. Den värsta stunden var när jag vaknade upp och insåg vad jag hade gjort mot mig själv, min familj, värderingar och allting.
Varför slutade du med fotbollen? Du kunde ha haft en betydligt längre karriär på högsta nivå om du hade velat.
För stunden då jag bestämde mig för att sluta med fotboll var mitt liv väldigt turbulent. Var besviken dels på fotbollen, mitt äktenskap höll på att krascha och det fanns saker som jag tyckte var viktigare än fotbollen. Men idag så vet jag att jag tog beslutet för tidigt.
Om du jämför livet som spelare kontra livet precis efter karriären. Vad var det för skillnader?
Allt! Som fotbollspelare var jag ”fotbollspelaren Magnus”, jag visste exakt vad jag behövde göra och vad jag inte fick göra. Hur jag skulle äta, sova, träna, tänka för att nå mina mål. När jag slutade med fotbollen var det helt tvärtom! Alla beslut skulle fattas av mig. Det var en värld som jag inte var förberedd på. Jag sökte efter en identitet efter fotbollen som ledde till att jag sökte belöningar, bekräftelse och kickar på annat håll istället.
Du skriver i boken att du prioriterade bort mycket i livet för att nå toppen inom fotboll. Kan du berätta mer?
Jag prioriterade andra saker än till exempel bröllop och födelsedagskalas för att nå dit jag ville inom fotbollen. Och när jag skärmade av så släppte jag inte in de jobbiga sakerna i livet, därför att jag trodde att det skulle påverka min fotboll negativt. Så jag byggde som en skyddsmur runt omkring mig. Skyddsmuren har gjort så att jag inte har haft så mycket kontakt med människan Magnus under min karriär, utan det har mer varit med fotbollspelaren. Den där fotbollspelaren som vet vad den behöver för att lyckas.
Du levde ett dubbelliv. Hur lyckades du hålla drogmissbruket hemligt från din familj och omgivning?
Ja, egentligen genom att inte berätta om det för någon och skärma av mig så mycket som jag kunde. Vilket innebar mer ensamma stunder och inte vara ute så mycket och träffa folk.
Hur hittade du styrka att komma tillbaka igen? Vad var vändpunkten?
Vändpunkten var när jag började må bättre och sen satte mig själv i problem igen genom ett bråk på nyårsafton 2010. Och när jag vaknade upp på nyårsdagen 2011 så kände jag att jag var på väg mot den här depressionsångesten igen. Och då var det någonting i mig som sa: ”Nu får det fan räcka! Nu får du fan skärpa till dig!”. Det var då som jag började vara ärlig med mig själv ordentligt och därifrån har jag tagit mig tillbaka genom många små, små steg.
Du har även slutat med antidepressiv medicin. Hur har det påverkat dig?
Det har påverkat mig jättepositivt. Det är en risk naturligtvis, men vet ju aldrig på förhand hur man kommer att reagera. Men för mig betydde det att jag fick kontakt med mina känslor igen. Jag började känna glädje på ett annat sätt. När jag åt den var det liksom inga toppar eller dalar, utan bara plant hela tiden.
När det var som mörkast så funderade du till och med på självmord några gånger. Vad skulle du vilja ge för råd till andra människor som går igenom en svår period i sina liv?
Att inte lägga skuld på andra människor. Att våga se sig själv i spegeln och erkänna att det är man själv som har gjort fel. Så länge som du skyller på andra så tar du inte ansvar för ditt eget liv. Man måste våga vara ärlig med sig själv om man ska ta sig ur svårigheterna.
Vad har du fått för reaktioner från människor de senaste dagarna?
Den har varit överväldigande. Jag var beredd på att många skulle tycka att jag var en idiot och jag kan inte annat än hålla med dem. Jag har betett mig idiotiskt vid många tillfällen. Men jag har fått över 600 mejl nu, där folk dels tycker att det var modigt av mig att gå ut med det här, men det är också många som har hittat kraft i min story. Folk som har känt igen sig och tänkt att det går ta sig ur, hur jävligt det än är så kan man ta sig tillbaka. Och det har gett mig enormt mycket energi när jag hört andra som har använt sig av min historia för att ta sig framåt.
Hur mår du idag?
Jag mår helt fantastiskt bra. Och jag tror att jag mår genuint bättre än jag gjort någon gång tidigare i mitt liv. För nu är det människan Magnus som mår bra, tidigare har det bara varit fotbollspelaren Magnus som mått bra. Och på den tiden var det alltid förknippat med en prestation inom fotbollen. Det var bara när jag presterade på plan som jag mådde bra på den tiden. Min självkänsla och identitet var direkt knutet till prestationen inom fotbollen. Nu för tiden handlar det istället om hur det går i mitt liv och för mig är det en stor och väldigt positiv skillnad.
För att byta ämne lite grann. Du har jobbat med José Mourinho, världens bästa fotbollstränare och enligt många en av världens bästa ledare alla kategorier. Hur var han att ha som ledare? Och vad lärde han dig?
Han är ”the special one”, han är den bästa ledaren som jag har haft med hästlängder. Han såg människan i alla! Och då menar jag inte bara spelarna, utan all personal, allt från spelare till vaktmästare. Hans ledarskap var oerhört ärligt, han försökte inte lura i oss någonting. Jag gjorde faktiskt i slutet av min sejour i Chelsea en lång intervju med honom om hans ledarskap och hur han ser på det. En intervju som är helt unik, han bjuder på allt i sina svar.
Vad har du för planer framöver?
Ja nu vill jag landa i boken först och främst och med allt det innebär. Det jag vet att jag vill är att träffa folk. Jag vill dela med mig av mina erfarenheter. Och det kan ju te sig på många olika sätt, men något som jag trivs väldigt mycket med är ju att föreläsa. Det handlar inte om att jag ska säga till folk vad de ska göra och inte göra, men det här är min story och jag hoppas att den kan bidra till att ge andra människor vissa verktyg också.
